Hej och hå
Hej och hå, nu har det gått så här länge sedan sist igen. Tråkigt värre för min stora publik... Men jag får skylla på att jag är i exil, i sjäääärgåården. Å där finns inget intööörnet, för det var inte uppfunnet på 1870-talet. I sjääärgååården kan man bara bada, och drälla runt. Idag var vi på sightseeing på ett bruk, närmare bestämt Wira bruk, som ligger i sjäääärgååården. Jag har ju i och för sig varit där 100 gånger tidigare, men vi drällde runt en liten sväng i alla fall. Jag började känna mig fikasugen redan på parkeringen, så jag gick bara och väntade på att vi skulle få fika. På fiket kunde man tyvärr inte betala med kort, så vi skrapade ihop alla kontanter vi kunde hitta, och lyckades få ihop hela 120 kr. Så då köpte vi för 120 kronor kanelbullar. Sen var jag nöjd.. Eftermiddagen och kvällen bjöd på ett dopp i havet (hoppandes "bomben" från trampolinen) och grymma köttbullar med sylt och sås och potatis. Maten sköljdes ned med rabarberpaj med vaniljsås.
Imorgon tänkte jag mig till Norrtälje en liten sväng. Det ryktas ju om att det är schysst shopping där i stan. Tur att Nortällje tar VISA-kort i alla fall. Annars skulle jag vara fucked.
Klagomuren
Jag får ju klagomål lite då och då om att det bloggas för lite här på bloggen. Till mitt försvar får jag säga att jag är en hektiskt karriärskvinna mitt i livet, som måste hinna med att spela golf och dricka vin med väninnorna....
Eller så är det för att det inte händer ett skit i mitt liv. Igår var jag på BVC och visade upp mitt exemplariska barn. Hon fick alla rätt på alla tester, och var heeelt normal på alla sätt och vis. Detta firade lilla V med att göra ett snyggt face plant:
Förra veckan var vi på Busborgen. Det var inte så hemskt som jag hade tänkt mig, men jag kan ju inte säga att små bäbisar har så mycket utbyte av det precis.
Lilla V drunknar fint i bollhavet.
Annars är det same old, same old hela tiden. Jag är på stan och shoppar upp alla mina pengar, fikar och äter lunch. Gnäller över att det är så trångt i alla garderober, köper mera bös.. Ska iallafall försöka bli solbränd och snygg nu när det är bra väder. Snygg är jag ju redan i och för sig, men solbränd kanske jag kan försöka bli.
Och, ja Lina, jag ska skriva om Eiffeltornet, ska bara röka lite blend under fläkten först. Barnvagn, bärs och Blend!
Eller så är det för att det inte händer ett skit i mitt liv. Igår var jag på BVC och visade upp mitt exemplariska barn. Hon fick alla rätt på alla tester, och var heeelt normal på alla sätt och vis. Detta firade lilla V med att göra ett snyggt face plant:
Förra veckan var vi på Busborgen. Det var inte så hemskt som jag hade tänkt mig, men jag kan ju inte säga att små bäbisar har så mycket utbyte av det precis.
Lilla V drunknar fint i bollhavet.
Annars är det same old, same old hela tiden. Jag är på stan och shoppar upp alla mina pengar, fikar och äter lunch. Gnäller över att det är så trångt i alla garderober, köper mera bös.. Ska iallafall försöka bli solbränd och snygg nu när det är bra väder. Snygg är jag ju redan i och för sig, men solbränd kanske jag kan försöka bli.
Och, ja Lina, jag ska skriva om Eiffeltornet, ska bara röka lite blend under fläkten först. Barnvagn, bärs och Blend!
BB-skräck
Läser i dagens Svenska Dagbladet att många som skall föda barn i Stockholm inte får föda på sitt förstahandsvalssjukhus på grund av platsbrist. De intervjuade även en kvinna som skulle få barn snart, som kanske inte skulle få plats på Danderyd som hon ville. "Jag hade panik i en vecka efter beskedet", sa kvinnan. Beskedet om att jorden håller på att gå under? Beskedet om att hennes barn dött i magen? Beskedet om att hela hennes familj blivit utrotad av terrorister?, Nä, beskedet om att hon inte får åka till Danderyd då hennes lilla accesoar ska födas ut. Till Danderyd hittar de faktiskt från Lidingö, så de kan inte åka någon annan stans, faktiskt.
Men, bu fucking hu! Hur jävla synd är det om dig och alla andra som måste flytta på sig? Det känns som om denna "problematik" bara är toppen av isberget nu för tiden (det var bättre förr, faktiskt). Man ska välja hur man skall föda barn, var man ska föda barn, vilka som ska vara med, vilket fika man ska ha, vilken färg på kläder man ska ha, åt vilket säng sängen ska stå, vilken smärtlidring man ska ha, hur läng tid det ska ta, på vilket sätt ungen ska komma ut. Men, har man inte glömt någon stans på vägen att föda barn är något av det naturligaste som finns? Vi kanske ska vara glada över att det överhuvudtaget finns något sjukhus att föda på, och att man överhuvudtaget har möjlighet att få någon som helst smärtlindring, och att man har möjlighet till någon som helst BB-vistelse efteråt.
Nu hade jag ju "tur", och hade en helt normal standard, om än i raketfart, graviditet/förslossning. Men under graviditeten höll jag ju på att dö av all "information" som finns överallt som bara fokuserar på hur onormalt/jobbigt/svårt det är, det här med barnafödande och graviditeter. Mig veterligen så har mänskligheten fött barn utan att få skriva en förlossningsberättelse eller fått åka till Danderyd, i tusentals år.. Men jag kan ju ha fel...
Det gör mig oerhört irriterad att folk inte kan fatta att det gör ont att förda barn, det är inte så snyggt precis, det är kroppsvätskor överallt, och det blir aldrig som man tänkt sig. Jag trodde verkligen inte att lilla V skulle ploppa ut i raketfart, men det gjorde hon. Hade det tagit 2 dygn, så hade det gjort det. Lite jobbigare i och för sig, men då kanske det hade varit tid för lite smärtlindring i och för sig. Men kontentan av det hela är ju att man inte kan bestämma såna här saker. De som sitter och oroar sig och skriver brev till förlossningen om hur de vill ha det blir ju enbart besvikna, efter som man inte kan bestämma hur det ska bli. De som inte kan tänka sig att föda bar är en naturlig sak, kanske ska låta bli. Det finns ju ingenting som tvingar folk att föda barn. Detär bara att knipa ihop benen.
Så här hemtrevlig var förlossnigssalen på Usangi Hospital i Tanzania. Där var det ingen som gnällde över att taxin körde fel på vägen dit, att barnmorskan hade fel färg på tröjan, att kaffet var surt, att barnmmorskan sa åt dem vad det skulle göra för att få ut barnet utan att mamman dog på kuppen.
Så här ser det ut på förlossningen i Västerås. Här bjuder jag på en bild på mig själv, en liten stund innan lilla V ploppade ut. Bilden är inte vacker, och jag kan lova att det inte blev vackrare... God nyponsoppa hade dom i alla fall...
Men, bu fucking hu! Hur jävla synd är det om dig och alla andra som måste flytta på sig? Det känns som om denna "problematik" bara är toppen av isberget nu för tiden (det var bättre förr, faktiskt). Man ska välja hur man skall föda barn, var man ska föda barn, vilka som ska vara med, vilket fika man ska ha, vilken färg på kläder man ska ha, åt vilket säng sängen ska stå, vilken smärtlidring man ska ha, hur läng tid det ska ta, på vilket sätt ungen ska komma ut. Men, har man inte glömt någon stans på vägen att föda barn är något av det naturligaste som finns? Vi kanske ska vara glada över att det överhuvudtaget finns något sjukhus att föda på, och att man överhuvudtaget har möjlighet att få någon som helst smärtlindring, och att man har möjlighet till någon som helst BB-vistelse efteråt.
Nu hade jag ju "tur", och hade en helt normal standard, om än i raketfart, graviditet/förslossning. Men under graviditeten höll jag ju på att dö av all "information" som finns överallt som bara fokuserar på hur onormalt/jobbigt/svårt det är, det här med barnafödande och graviditeter. Mig veterligen så har mänskligheten fött barn utan att få skriva en förlossningsberättelse eller fått åka till Danderyd, i tusentals år.. Men jag kan ju ha fel...
Det gör mig oerhört irriterad att folk inte kan fatta att det gör ont att förda barn, det är inte så snyggt precis, det är kroppsvätskor överallt, och det blir aldrig som man tänkt sig. Jag trodde verkligen inte att lilla V skulle ploppa ut i raketfart, men det gjorde hon. Hade det tagit 2 dygn, så hade det gjort det. Lite jobbigare i och för sig, men då kanske det hade varit tid för lite smärtlindring i och för sig. Men kontentan av det hela är ju att man inte kan bestämma såna här saker. De som sitter och oroar sig och skriver brev till förlossningen om hur de vill ha det blir ju enbart besvikna, efter som man inte kan bestämma hur det ska bli. De som inte kan tänka sig att föda bar är en naturlig sak, kanske ska låta bli. Det finns ju ingenting som tvingar folk att föda barn. Detär bara att knipa ihop benen.
Så här hemtrevlig var förlossnigssalen på Usangi Hospital i Tanzania. Där var det ingen som gnällde över att taxin körde fel på vägen dit, att barnmorskan hade fel färg på tröjan, att kaffet var surt, att barnmmorskan sa åt dem vad det skulle göra för att få ut barnet utan att mamman dog på kuppen.
Så här ser det ut på förlossningen i Västerås. Här bjuder jag på en bild på mig själv, en liten stund innan lilla V ploppade ut. Bilden är inte vacker, och jag kan lova att det inte blev vackrare... God nyponsoppa hade dom i alla fall...
Antikrundan
I dagens avsnitt av antikrundan ska ni få se hur en antik spjälsäng byter botten utan att skadas.
Lilla V´s säng är från 1850-talet, så jag tyckte att det var dags att fixa en ny sängbotten till den. Den gamla var väldigt ojämn. Eftersom det är en utdragssäng så har stackars lilla V sovit på en och en halv sängbotten, eftersom utdragsdelens botten viks upp över den stora bottnen. Detta har medfört att hon antingen sover i uppförsbacke, eller i nedförsbacke.
Med glatt humör åkte jag iväg för att köpa plywood till botten. Jag behövde 140x60 cm plywood, men tydligen måsten man köpa ett helt flak på 240x160cm, lite mer än jag behövde. Som tur var fick jag hjälp av en stor maskin att såga av en lagom bit, men självklart fick jag betala för en stor bit. Jag donerade den största biten till Bauhaus, eftersom den inte gick in i bilen ( trots att vi har en färdtjänstbuss..). Vassego!, Bauhaus...
Sen påbörjade jag mätning och sågning. På 1800-talet hade man tydligen inte uppfunnit standardmått, räta viklar och liksidighet. Så det var bara att gå på känn. Det är var ju tur det, i och för sig, eftersom jag inte är så mycket för att mäta och pilla i all oändlighet. Jag tycker bättre om att såga och kolla lite med ögonmåttet, och det funkade ju bra när inget var rätvinkligt.
Slutresultatet blev finemang. Dagen till ära fick lilla V sitt nya spjälskydd i sängen. Ett tjusigt med röda ekorrar på. Tack för det Brödet och Fiskarna!
Antagligen var inte spjälskydd uppfunna på 1800-talet heller. För om det hade varit det så skulle de ha byggt sängar som man kunde knyta fast dom i. Tur att det finns säkerhetsnålar, det känns så bra att ha sånt i sängen.
Tjipp o hoj!
Lilla V´s säng är från 1850-talet, så jag tyckte att det var dags att fixa en ny sängbotten till den. Den gamla var väldigt ojämn. Eftersom det är en utdragssäng så har stackars lilla V sovit på en och en halv sängbotten, eftersom utdragsdelens botten viks upp över den stora bottnen. Detta har medfört att hon antingen sover i uppförsbacke, eller i nedförsbacke.
Med glatt humör åkte jag iväg för att köpa plywood till botten. Jag behövde 140x60 cm plywood, men tydligen måsten man köpa ett helt flak på 240x160cm, lite mer än jag behövde. Som tur var fick jag hjälp av en stor maskin att såga av en lagom bit, men självklart fick jag betala för en stor bit. Jag donerade den största biten till Bauhaus, eftersom den inte gick in i bilen ( trots att vi har en färdtjänstbuss..). Vassego!, Bauhaus...
Sen påbörjade jag mätning och sågning. På 1800-talet hade man tydligen inte uppfunnit standardmått, räta viklar och liksidighet. Så det var bara att gå på känn. Det är var ju tur det, i och för sig, eftersom jag inte är så mycket för att mäta och pilla i all oändlighet. Jag tycker bättre om att såga och kolla lite med ögonmåttet, och det funkade ju bra när inget var rätvinkligt.
Slutresultatet blev finemang. Dagen till ära fick lilla V sitt nya spjälskydd i sängen. Ett tjusigt med röda ekorrar på. Tack för det Brödet och Fiskarna!
Antagligen var inte spjälskydd uppfunna på 1800-talet heller. För om det hade varit det så skulle de ha byggt sängar som man kunde knyta fast dom i. Tur att det finns säkerhetsnålar, det känns så bra att ha sånt i sängen.
Tjipp o hoj!
Rösti
Igår firade vi högtidsdag här i hooden. Val till Europaparlamentet stod på schemat. Finklädda och med pirr i magen tågade vi stolta iväg till vallokalen.
Här är vi samlade utanför vallokalen, med röstkorten i högsta hugg. Redo att utöva DEMOKRATI!!
Lilla V var med om sitt första val. En stor händelse för henne.
Lite suddig bild, men lilla V är full av beundran inför utövandet av en fantastisk demokratisk process (kuvertet var godast...).
Efter röstandet ryktas det om att vissa firade med glass! Hurra!
Här är vi samlade utanför vallokalen, med röstkorten i högsta hugg. Redo att utöva DEMOKRATI!!
Lilla V var med om sitt första val. En stor händelse för henne.
Lite suddig bild, men lilla V är full av beundran inför utövandet av en fantastisk demokratisk process (kuvertet var godast...).
Efter röstandet ryktas det om att vissa firade med glass! Hurra!
Blaha
Nu har jag inte bloggat så mycket på länge igen.. Jobbigt... Vad har jag hittat på då, den sista tiden?? Jo en massa spännande saker må ni tro...
Bland annat var jag ute och red, och råkade stå i vägen för en hästhov (inte tussilago, alltså) som kom flygande genom luften. Då blev man så här snygg:
Vänster ben
Det blåa i blåmärket harmoniserar fint med den grisblekskära hudtonen.
Höger ben. Snyggt hästskofomat blåmärke.
Annars har jag mest drällt runt. Som vanligt helt enkelt. Var i en barnvagnsaffär i måndags och hade chans att sälja lilla V till ett höggravidt par som kollade på barnvagnar. När de märkte att det var ett barn i barnvagnen som de var lite sugna på så ändrade de sig snabbt. Jag fattar inte varför? De hade kunnat få ett bra pris.
I onsdags var jag på landet och hjälpte till när min mormor och morfar hade stor fest för en massa andra gamla människor. Medelåldern var runt 95, men det var ganska bra krut i de flesta ialla fall. Ett gäng gubbar trotsade skitvädret och spelade krocket i typ 6 timmar i sträck. Bra jobbat av gubbsen. De hade knappt tid att äta lunchen för att de hade så bråttom ut för att sätta upp krocketbågarna. Sen stod de på gräsmattan tills de blev intvingade för att äta middag. Mycket söta små farbröder. Man skulle kunna ha dem som trädgårdsrekvisita hela tiden, typ som trädgårdstomtar.
Det var det det... En spännande och innehållsrik vecka, som vanligt alltså. En annan bra sak är att lilla V har fått dagisplats från i mitten av oktober, på samma dagis som stora lilla V och kompis A-K´s som A. Det blir finemang och lattjolajban. Då kan jag återigen dra mitt strå till samhället och inte parasitera på skattebetalarnas pengar längre. Det känns ju alltid bra i själen ( fast i och för sig så är det skattebetalarna som betalar min lön redan. Och löneförhöjning har jag fått!).
I kväll har jag då kollat på en fotbollsmatch. Det var den tråkigaste matchen jag sett på läääänge. En knattematch skulle vara roligare.. Blä. Jag höll ut i typ tio minuter av andra halvlek, sen gick jag hem...
Ajuöken ajöss! Imorron blir det rösta av. Frågan är bara på vad?
Bland annat var jag ute och red, och råkade stå i vägen för en hästhov (inte tussilago, alltså) som kom flygande genom luften. Då blev man så här snygg:
Vänster ben
Det blåa i blåmärket harmoniserar fint med den grisblekskära hudtonen.
Höger ben. Snyggt hästskofomat blåmärke.
Annars har jag mest drällt runt. Som vanligt helt enkelt. Var i en barnvagnsaffär i måndags och hade chans att sälja lilla V till ett höggravidt par som kollade på barnvagnar. När de märkte att det var ett barn i barnvagnen som de var lite sugna på så ändrade de sig snabbt. Jag fattar inte varför? De hade kunnat få ett bra pris.
I onsdags var jag på landet och hjälpte till när min mormor och morfar hade stor fest för en massa andra gamla människor. Medelåldern var runt 95, men det var ganska bra krut i de flesta ialla fall. Ett gäng gubbar trotsade skitvädret och spelade krocket i typ 6 timmar i sträck. Bra jobbat av gubbsen. De hade knappt tid att äta lunchen för att de hade så bråttom ut för att sätta upp krocketbågarna. Sen stod de på gräsmattan tills de blev intvingade för att äta middag. Mycket söta små farbröder. Man skulle kunna ha dem som trädgårdsrekvisita hela tiden, typ som trädgårdstomtar.
Det var det det... En spännande och innehållsrik vecka, som vanligt alltså. En annan bra sak är att lilla V har fått dagisplats från i mitten av oktober, på samma dagis som stora lilla V och kompis A-K´s som A. Det blir finemang och lattjolajban. Då kan jag återigen dra mitt strå till samhället och inte parasitera på skattebetalarnas pengar längre. Det känns ju alltid bra i själen ( fast i och för sig så är det skattebetalarna som betalar min lön redan. Och löneförhöjning har jag fått!).
I kväll har jag då kollat på en fotbollsmatch. Det var den tråkigaste matchen jag sett på läääänge. En knattematch skulle vara roligare.. Blä. Jag höll ut i typ tio minuter av andra halvlek, sen gick jag hem...
Ajuöken ajöss! Imorron blir det rösta av. Frågan är bara på vad?
Lika som bär..
Jag upptäckte en sak nu i kväll, när jag kollade på VM-kvalmatchen. Det visade sig att Kimpa och lilla V är myycket lika varandra. Hmmm, undrar om det är han som är pappa till henne?
