BB-skräck
Läser i dagens Svenska Dagbladet att många som skall föda barn i Stockholm inte får föda på sitt förstahandsvalssjukhus på grund av platsbrist. De intervjuade även en kvinna som skulle få barn snart, som kanske inte skulle få plats på Danderyd som hon ville. "Jag hade panik i en vecka efter beskedet", sa kvinnan. Beskedet om att jorden håller på att gå under? Beskedet om att hennes barn dött i magen? Beskedet om att hela hennes familj blivit utrotad av terrorister?, Nä, beskedet om att hon inte får åka till Danderyd då hennes lilla accesoar ska födas ut. Till Danderyd hittar de faktiskt från Lidingö, så de kan inte åka någon annan stans, faktiskt.
Men, bu fucking hu! Hur jävla synd är det om dig och alla andra som måste flytta på sig? Det känns som om denna "problematik" bara är toppen av isberget nu för tiden (det var bättre förr, faktiskt). Man ska välja hur man skall föda barn, var man ska föda barn, vilka som ska vara med, vilket fika man ska ha, vilken färg på kläder man ska ha, åt vilket säng sängen ska stå, vilken smärtlidring man ska ha, hur läng tid det ska ta, på vilket sätt ungen ska komma ut. Men, har man inte glömt någon stans på vägen att föda barn är något av det naturligaste som finns? Vi kanske ska vara glada över att det överhuvudtaget finns något sjukhus att föda på, och att man överhuvudtaget har möjlighet att få någon som helst smärtlindring, och att man har möjlighet till någon som helst BB-vistelse efteråt.
Nu hade jag ju "tur", och hade en helt normal standard, om än i raketfart, graviditet/förslossning. Men under graviditeten höll jag ju på att dö av all "information" som finns överallt som bara fokuserar på hur onormalt/jobbigt/svårt det är, det här med barnafödande och graviditeter. Mig veterligen så har mänskligheten fött barn utan att få skriva en förlossningsberättelse eller fått åka till Danderyd, i tusentals år.. Men jag kan ju ha fel...
Det gör mig oerhört irriterad att folk inte kan fatta att det gör ont att förda barn, det är inte så snyggt precis, det är kroppsvätskor överallt, och det blir aldrig som man tänkt sig. Jag trodde verkligen inte att lilla V skulle ploppa ut i raketfart, men det gjorde hon. Hade det tagit 2 dygn, så hade det gjort det. Lite jobbigare i och för sig, men då kanske det hade varit tid för lite smärtlindring i och för sig. Men kontentan av det hela är ju att man inte kan bestämma såna här saker. De som sitter och oroar sig och skriver brev till förlossningen om hur de vill ha det blir ju enbart besvikna, efter som man inte kan bestämma hur det ska bli. De som inte kan tänka sig att föda bar är en naturlig sak, kanske ska låta bli. Det finns ju ingenting som tvingar folk att föda barn. Detär bara att knipa ihop benen.
Så här hemtrevlig var förlossnigssalen på Usangi Hospital i Tanzania. Där var det ingen som gnällde över att taxin körde fel på vägen dit, att barnmorskan hade fel färg på tröjan, att kaffet var surt, att barnmmorskan sa åt dem vad det skulle göra för att få ut barnet utan att mamman dog på kuppen.
Så här ser det ut på förlossningen i Västerås. Här bjuder jag på en bild på mig själv, en liten stund innan lilla V ploppade ut. Bilden är inte vacker, och jag kan lova att det inte blev vackrare... God nyponsoppa hade dom i alla fall...
Men, bu fucking hu! Hur jävla synd är det om dig och alla andra som måste flytta på sig? Det känns som om denna "problematik" bara är toppen av isberget nu för tiden (det var bättre förr, faktiskt). Man ska välja hur man skall föda barn, var man ska föda barn, vilka som ska vara med, vilket fika man ska ha, vilken färg på kläder man ska ha, åt vilket säng sängen ska stå, vilken smärtlidring man ska ha, hur läng tid det ska ta, på vilket sätt ungen ska komma ut. Men, har man inte glömt någon stans på vägen att föda barn är något av det naturligaste som finns? Vi kanske ska vara glada över att det överhuvudtaget finns något sjukhus att föda på, och att man överhuvudtaget har möjlighet att få någon som helst smärtlindring, och att man har möjlighet till någon som helst BB-vistelse efteråt.
Nu hade jag ju "tur", och hade en helt normal standard, om än i raketfart, graviditet/förslossning. Men under graviditeten höll jag ju på att dö av all "information" som finns överallt som bara fokuserar på hur onormalt/jobbigt/svårt det är, det här med barnafödande och graviditeter. Mig veterligen så har mänskligheten fött barn utan att få skriva en förlossningsberättelse eller fått åka till Danderyd, i tusentals år.. Men jag kan ju ha fel...
Det gör mig oerhört irriterad att folk inte kan fatta att det gör ont att förda barn, det är inte så snyggt precis, det är kroppsvätskor överallt, och det blir aldrig som man tänkt sig. Jag trodde verkligen inte att lilla V skulle ploppa ut i raketfart, men det gjorde hon. Hade det tagit 2 dygn, så hade det gjort det. Lite jobbigare i och för sig, men då kanske det hade varit tid för lite smärtlindring i och för sig. Men kontentan av det hela är ju att man inte kan bestämma såna här saker. De som sitter och oroar sig och skriver brev till förlossningen om hur de vill ha det blir ju enbart besvikna, efter som man inte kan bestämma hur det ska bli. De som inte kan tänka sig att föda bar är en naturlig sak, kanske ska låta bli. Det finns ju ingenting som tvingar folk att föda barn. Detär bara att knipa ihop benen.
Så här hemtrevlig var förlossnigssalen på Usangi Hospital i Tanzania. Där var det ingen som gnällde över att taxin körde fel på vägen dit, att barnmorskan hade fel färg på tröjan, att kaffet var surt, att barnmmorskan sa åt dem vad det skulle göra för att få ut barnet utan att mamman dog på kuppen.
Så här ser det ut på förlossningen i Västerås. Här bjuder jag på en bild på mig själv, en liten stund innan lilla V ploppade ut. Bilden är inte vacker, och jag kan lova att det inte blev vackrare... God nyponsoppa hade dom i alla fall...
Kommentarer
Trackback
