minipanda

I dagens avsnitt av antikrundan ska ni få se hur en antik spjälsäng byter botten utan att skadas.

Lilla V´s säng är från 1850-talet, så jag tyckte att det var dags att fixa en ny sängbotten till den. Den gamla var väldigt ojämn. Eftersom det är en utdragssäng så har stackars lilla V sovit på en och en halv sängbotten, eftersom utdragsdelens botten viks upp över den stora bottnen. Detta har medfört att hon antingen sover i uppförsbacke, eller i nedförsbacke.

Med glatt humör åkte jag iväg för att köpa plywood till botten. Jag behövde 140x60 cm plywood, men tydligen måsten man köpa ett helt flak på 240x160cm, lite mer än jag behövde. Som tur var fick jag hjälp av en stor maskin att såga av en lagom bit, men självklart fick jag betala för en stor bit. Jag donerade den största biten till Bauhaus, eftersom den inte gick in i bilen ( trots att vi har en färdtjänstbuss..). Vassego!, Bauhaus...

Sen påbörjade jag mätning och sågning. På 1800-talet hade man tydligen inte uppfunnit standardmått, räta viklar och liksidighet. Så det var bara att gå på känn. Det är var ju tur det, i och för sig, eftersom jag inte är så mycket för att mäta och pilla i all oändlighet. Jag tycker bättre om att såga och kolla lite med ögonmåttet, och det funkade ju bra när inget var rätvinkligt.



Slutresultatet blev finemang. Dagen till ära fick lilla V sitt nya spjälskydd i sängen. Ett tjusigt med röda ekorrar på. Tack för det  Brödet och Fiskarna!



Antagligen var inte spjälskydd uppfunna på 1800-talet heller. För om det hade varit det så skulle de ha byggt sängar som man kunde knyta fast dom i. Tur att det finns säkerhetsnålar, det känns så bra att ha sånt i sängen.

Tjipp o hoj!