minipanda

I tisdags var jag på öppna förskolan på en träff för ensamstående föräldrar (läs mammor). Har varit på en sån tidigare, i höstas, och då var det ganska ok. Folk var lite bittra, och gnällde lite över att deras ex var lite dryga, men inte så mycket mer. Men nu, jag säger bara: Hello Trailor Park!

Tänk er scenariot: En ganska högljudd blonderad kvinna i 30+ åldern, med cerise mjukisdress, gravid med barn nr 3! Dumma lilla jag tänkte då att hon naturligtvis var ensam med barnet som ligger i magen, men, nä. Hon hade varit ensam med de två tidigare barnen (jag uppfattade inte om de hade samma pappa) och barn nr 3 hade far okänd. Hon berättade stolt att hon minsann skulle amma jättelänge (bra, tyckte jag först), för då skulle hon kunna sälja jättemycket mjölk till neonatalen, för annars skulle hon inte ha råd med någonting.  Sen pratade hon glatt vidare om hur minsta sonen (som hette typ Käyvin) inte hade klarat typ fyra-års kontrollen på BVC, för där skulle man kunna färger en massa annat, som hon minsann inte hade orkat lära honom. Stora barnet (som hette typ Brittnäy) pratade om att hon ville ha en hund hela tiden, men det hade dom då raaakt inte  råd med enligt trailormorsan.  Osv osv...

Hmm, jag är kanske inte rätt person att döma..., men helt plötsligt kände jag mig liiite bättre, och liiite mer intelligent än genomsnittet av morsor som befann sig på öppna förskolan den dagen..