minipanda

Jag råkade kolla på statistiken för besökare på denna lilla blogg. I vanliga fall har jag välan en 5 besökare, idag har antalet stigit till runt 60, hittils. Skumt, antingen har mina typ 5 kompisar gått in och läst massor med gånger, eller så har helt plötsligt en massa vanliga människor börjat läsa. Jag fattar ingenting. Hur kul är det att läsa om en människa man inte känner? Vad vet jag? Har inte folk jobb att gå till? Eller, har inte folk jobb att göra på sina jobb? Jag kan inte hålla på och löka och smurfa runt på mitt jobb. Jag tar mitt samhällsansvar och står till statens förfogande när jag är instämplad! Så de så! Varför tror ni att det är finanskris? Jag har inte sålt min själ till pappa staten på två månader, så nu är det bara en massa lodisar som jobbar. oj oj oj, vart är samhället på väg?

Nåja, min eftermiddag spenderades nere på stan. Som tur var hade jag sidvind hela vägen dit, så jag höll inte på att dö av denna cykeltur (det var ju en väldig tur). Efter ett qvickt inköp av en telefon på Clahs O (den näst billigaste, och näst fulaste...) gick jag och kompis K och drog i oss varsin kaffe på ett mysigt fik. En liten bit citron-marängpaj slank ner hastigt och lustigt också. Oväntat... Det roligaste (nästan) när man skall träffa kompis K på stan är nästan att vänta på henne. Vi träffas alltid utanför Systemet (bra cykelparkeringsmöjligheter), och som alla vet finns det ett speciellt klientel som hänger där utanför. Om man tjyvlyssnar lite snyggt kan man få en hel veckas humorbehov uppfyllt på nolltid. Ett bra tips för folk som är uttråkade eller på något annat vis behöver muntras upp. Tänk på det i höstmörkret.