minipanda

Häromdagen skulle jag och lilla V, stora lilla V och min far åka hiss hemma i mtt hus. Det gick så där. Vi klev in i hissen, inga problem där, förutom att det var lite trångt med 2 vuxna, en barnvagn och en terrorist (stora lilla V). Jag tryckte glatt på E- knappen, som skulle ta oss ner till entréplan. Iväg åker vi. Och kommer ungefär 10 cm. Sen är det stopp. Ok, tänker jag som är van vid min CP-hiss, som brukar stanna lite då och då om man kommer för nära dörrarna. Den startar alltid om man trycker på en knapp. Men, inte nu. Kuken (ballefjong), tänkte jag. Så då fick jag äntligen prova på att trycka på alarmknappen. En spännande upplevelse må jag säga. Det låter utav bara helvete, som ett billarm upphöjt till 10, ungefär. Sen hördes helt plötsligt en telefon signal, och som en röst från ovan (så här i juletid...) hördes en trevlig man säga "Larmcentralen". Den snälla mannen sa att han skulle skicka en reparatör genast. Det tog bara ca 15 minuter. Halleleluja! Sen kom det en trevlig reparatör och släppte ut oss. Tack för det, televerket! Det är i och för sig ett under att detta inte hänt tidigare under alla år jag bott i huset, med tanke på att reparatörsbilen står utanför porten i genomsnitt en gång i veckan. Kanske dags att föreningen investerar i en ny hiss, istället för pelargoner.

Ni kan få se ett foto på hissen senare också om ni vill. Bra va!?